En aning, men bara en liten sådan

Kan det ha varit jävulskapet i skolan att ingen någonsin fick vara bättre än någon annan i annat än sport? Kommer ihåg när jag gick på musiklinjen på gymnasiet. Jag skulle spela i en trio, oboe (jag), cello och flöjt. Jag och cellisten var grymt duktiga på att läsa a vista (spela direkt från notbladet) och var sjukt glada över att få spela med flöjtläraren så att vi äntligen fick spela på vår egen nivå. Helt plötsligt en dag byter flöjtläraren ut sig själv mot en mycket medioker flöjtistelev. MYCKET medioker...Och så var spelglädjen borta...Den mediokra flöjtisten kanske tyckte att det var kul att få spela med oss som var bättre men det var ju inte direkt så att cellisten och jag utvecklades. Hur kan man göra så som lärare?

Shit, läser igenom mitt blogginlägg. Inser att jag inte bara är bitter. Jag är jävligt pretto också.

Suck.