Feminism

Ibland undrar jag hur mycket vi tjejer ska måsta kämpa för att få framförallt killar att förstå att det finns en skillnad mellan kvinnor och män. Att det finns en skillnad i samhället som fortfarande är rätt stor. Jag undrar hur många killar som har satt sig in i hur det kan kännas att som kvinna läsa om orättvisor som t ex att i Sverige idag så har män med barn högst lön i samhället och kvinnor med barn har lägst lön? Strax ovanför kvinnor med barn ligger kvinnor utan barn och på plats två ligger män utan barn. Männen har alltså de två högsta platserna i löneligan. Oavsett om de har barn eller inte. Och kvinnor har de två jumboplatserna, oavsett om de har barn eller inte. Vill ni inte ändra på det här? Sen kan ni säga hur mycket som helst att vi är olika och att kvinnorna borde ändra på sig. Men varför är det kvinnorna som ska ändra på sig bara för att ni är lata och bekväma? 

Ibland är det jäkligt tungt att bära det här feministiska oket. Att alltid fundera. När det skulle vara så himla skönt att bara skita i de här "bevisen" och ramla in i en roll och sluta tänka. Det skulle vara så skönt. Och vem vet. Till slut kanske jag ger upp och då måste andra ta upp kampen. Kampen för att båda könen ska få göra som dom vill. Tillsammans, eller var för sig.

Och ändå måste jag säga att jag är så oerhört privilegierad i det svenska samhället. Jag är född i Sverige av svenska föräldrar och har jobb, är hetero och har rätt bra betalt. Jag hade kunnat vara lesbisk och född i ett annat land av andra föräldrar. För det konstiga är att lesbiska är mindre värda än bögar?

Jag säger inte att vi inte har ett val att förändra våra liv. Jag säger bara att vissa människor måste göra fler aktiva val än andra och att vi ska hjälpa varandra hitta de bästa vägarna.

(Och tack alla ni som gör det för det finns fler och fler väldigt goda exempel där ute!)