ManoDeppo

Har försökt klä upp mig på jobbet. Har försökt hålla humöret på topp. Har försökt tänka happy thoughts. Men det funkar inte. Jag vill ha tillbaks min svennebanan från Thailand. NU! Varför ska han vara borta så länge för? Är inte killar till för att vara hemma och ta hand om en?! Fixa, trixa, ha maten klar när man kommer hem från jobbet? Nu vill jag bara slänga ihop nåt snabbt men har köttfärs i kylen som måste tillagas ikväll men jag ORKAR bara inte. Om nån hade lagat till den åt mig å andra sidan. Det hade varit skönt...

Ikväll ska jag vara nostalgisk och kolla in kanalen som gör TV för oss som jobbat på kanalen tidigare. Kul för oss men hur roligt är det för tittaren? Ska förbereda mig med att ta en öl och säga hej då till en arbetskompis som flyttar hem till Finland. 

Idag var jag euforisk. Sprang omkring som ett annat jehu och mallade mig. 4,7 säger jag bara! Hade varit grymt bra om det var betyg i skolan. Det är även grymt bra om man jobbar på min kanal. Så, trots depp och längtan har något väldigt trevligt hänt idag. 4,7 gott folk! 4,7!

Och så där fortsätter det. Manodepressiv var ordet.