Då kommer skämskudden fram...

Det finns vissa saker som jag tycker är aaaarghhhh-jobbiga. Folk som man någon gång känt och nu ser på stan eller T-banan och man vet inte om de känner igen en eller om de inte gör det och det slutar alltid i att jag låter bli att hälsa och de gör det också och sedan tar man fram den stora skämskudden och gömmer sig bakom den. Flyttade jag inte till Stockholm för att få ett nytt liv med nya människor runt omkring mig, sådana som jag valt själva? Skäms jag för mitt gamla liv och leverna eller är det bara det jobbiga vadgördunuförtiden som jag inte orkar med...? Säg det. Att jag är blyg är väl bara en underdrift i det här fallet. Varför kan inte den andra säga hej först? Känner ALLA som jag...?