Läste en så bra och klockren krönika i Aftonbladet. Ni vet de där människorna som bara utgår från att alla tycker och tänker som de själva gör. Att man gifter sig och sedan skaffar man sig två och ett kvarts barn. Och en hund. Och ett hus. Och en kombi. Och inget fel med det men dessa människor (och andra också för den delen) tänker inte efter utan ställer självklart frågan: och när ska ni ha barn då?
Finns ju flera orsaker till det. Man vill inte. Man kan inte. Eller fyll i annat valfritt alternativ.
I krönikan beskrivs hur tjejen som vill, men vars kille inte vill, skaffa barn får frågan om när de ska skaffa en liten. Vad ska hon svara? Vill man konversera kan man väl snacka om vädret liksom...
Jag hoppas att jag är bättre än så, att jag inte klampar i klaveret så mycket. Vet att jag inte alltid är den smidigaste människan på jorden men just den här typen av klantighet försöker jag hålla mig borta från.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nej, det är surt och otänkt. Mig slutade man fråga efter att ha mött mina alltför svarta ögon. Jag blev vansinnig och så ska man inte behöva reagera för att folk ska ta ett steg bakåt
Nä, mycket konstigt!
Bra Elin! Jag tycker att det jobbigaste har varit alla som indiskret studerar om man verkligen inte blivit mulligare, människor som man knappt känner. (De man känner har i alla fall försökt att kika ismyg.)
Min plan är att trimma mina stackars syskonbarn så att jag i alla fall får två besökare på hemmet :)/Kusin-C
Ja det är ju ett konstigt beteende! Syskonbarn är bra! Trimma på du ; )
Skicka en kommentar