I'm a bitter persona

Har varit så ohyggligt trött på kvällarna att jag typ somnat halv tio alternativt velat somna halv tio men inte lyckats ta mig ur soffan för att göra mig i ordning...Igår var likadan, jag skulle gått iväg på en grej med jobbet men var helt slut när jag kom hem. Blev väl omhändertagen hemma med gooood mat men det var som att all min energi bara blivit dränerad. Pratade med en kille på jobbet som är vältränad och alltid sportat och han gav mig två orsaker till min trötthet:
Jag sover för mycket
al.t
Jag äter för dåligt.
Jag tror han har rätt. På båda punkterna.

Annars så går jag omkring och tänker väldigt mycket på mig som person just nu. Att jag aldrig blir nöjd, att det alltid finns något annat som känns roligare. Ett ex. är att jag oerhört gärna skulle vilja gå omkring och löka på dagtid på vardagar. Ta en fika, glida omkring på stan, läsa en tidning på biblioteket, dra i affärer. Nu har ju jag inte ett sådant jobb så det går inte. Men drömmen om det här livet förföljer mig. Jag ska nog börja ta fler semesterdagar under veckorna tror jag...

Om jag får leka hobbypsykolog så tror jag att det faktum att jag aldrig är nöjd gör mig bitter...Det finns alltid något mer fantastiskt som hägrar bakom nästa hörn. Man kan ju tro att det skulle innebära att jag hoppar mellan jobb, byter pojkvän hela tiden och flyttar runt. Men det kunde ju inte vara mer osant. Jag älskar min pojkvän, mitt jobb och min lägenhet. Det är bara så att jag är som en onöjd Ferdinand: Jag sitter hellre här och luktar på blommorna och drömmer mig bort.

Om jag försöker ändra på något bara för att jag tror att det ska bli bättre kommer det inte bli det. Så pass mycket realist är jag ju ändå att jag vet att det är min konstitution som är onöjd och min persona som är bitter.