Fulskor

Häromdagen gick jag förbi en barnklädesbutik på Åsögatan och vad ser jag i skyltfönstret om inte de mest förhatliga skor jag kan tänka mig. Ett par bruna läderskor med storleken skriven bakpå (way before gram...) och rågummisula. Fick mig att tänka på när jag gick i ettan eller tvåan på lågstadiet och min mamma tvingade mig att ta på mig de här hemska skorna som var hårda och fula och guuuud vad jag skämdes på lekplatsen den dagen. Där stod jag och ville inte synas, tror inte att jag lekte alls den dagen, jag var fullt upptagen med att vara skamsen och gömma mig för min stora kärlek Martin. Inget roligt. Och det värsta var nog att mamma inte fattade hur hemskt jag tycke att det var!  Ska man gå i terapi för sånt här...?