a little bit sad, a little bit lonely

Idag var en tråkig dag. Jag ligger sjuk och min pojkvän är glad och packar inför sin solsemester. Det är inte så kul när den man är ihop med ska åka bort. Nu har han åkt och jag hoppas att han får det underbart. Men jag hade hellre haft honom här hos mig. Eller varit där med honom. Gud vad underbart vi skulle haft det. Vi brukar ha det när vi väl har semester tillsammans.

Ibland undrar jag hur det är att ha ett s.k. vanligt förhållande, ha semester ihop, planera saker långt i förväg, köpa ett sommarhus och ha tid att vara där, kunna fira helgdagar och helger ihop. Det skulle vara härligt. Men nu är det inte så.

En kompis till mig sa en gång att när man får barn blir allt annorlunda, det första året är så olik det man har haft tidigare när man bara haft tid för varandra. När vi får barn skulle det ju faktiskt, rent teoretiskt, kunna vara så att vi får MER tid för varandra. 

Hur som helst, vill inte byta ut honom för något i världen. Det är så här det är helt enkelt. Viförsöker lära oss leva med det och hitta olika vägar att få vara ihop. Och därför kan jag, trots att det var tråkigt att släppa iväg honom och jag klagar och håller på, ändå unna honom att få komma iväg till solen. Det är ju bara två veckor trots allt! Vad är det mot två månader?

Kan ju vara så att jag återkommer i ärendet om några dagar, då mindre gentil och lite mer bitter. You know me...