Ytlighetens stegfel

Såg en kvinna på bageriet idag. Hon stod och väntade på att få komma fram till kassan. Och hon gjorde mig smått konfunderad. Hon hade uppenbarligen klätt upp sig till tänderna eftersom hon sminkat sig mycket och tagit på sig högklackeskor och klänning. Men klänningen hon satt på sig var typ samma som min lillsyrra hade när hon var brudnäbb på brorsans bröllop 1988 kallt. Och make up-en hon hade levde ett eget liv där den blåa ögonskuggan sökte sig norrut mot ögonbrynen och läppstiftet inte var mer än en röd kant runt läpparna. Och det får mig att undra - om man verkligen klätt upp sig och försökt, varför upprätthåller man inte det då, kollar sig i spegeln och kanske fixar mejken?

Känns som ytlighetens felsteg, att försöka utan att ha koll och utan ambition att upprätthålla utseendet under dagen.